Un -

Utanpå tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag. Ni ser hur jag skrattar, och ni ser hur jag ler, men inuti min kropp så orkar jag inget mer. Jag vill dölja min smärta så ni tror att det är perfekt för mig, men hur ska jag kunna spela, vet jag ens de själv? Spelet är svårt och det finns inga regler, man får göra vad man vill utan att nån ser det. Hålet i hjärtat, det kryper längre upp, och sen stannar de i halsan, sen åker det ut ur mun. Jag äter men jag svälter ändå, får ingen näring, energi eller så. Jag går in på mitt rum och klättrar upp i sängen, jag vill bara vara ensam men då kommer ångesten. Jag lever kontrollerat, jag får aldrig vara ensam. Att ha det tyst och vara själv, det är min längtan. Pojkar och flickor, det finns många som mår dåligt, en del har fulla hjärtan, fast mitt är ihålligt. Dom säger åt mig att vara glad, men hur lätt är det att vara om man känner som man gör. Kan man ingenting klara. Jag vill att ni ska tro att jag är en lycklig tjej med framtid, fast sanningen är, såren bränner nog föralltid. Ingen vet det innersta, inte ens dom närmsta. Om jag säger min sanning, det är alldeles för hemskt.