I Miss You, Hard!

Fick ett mail från en barndomsvän idag, vi har känt varandra i 10år nu - men vi har tappat kontakten allt mer o mer det senaste halvåret. Och som hon skrev, "Varför?" Det mesta beror nog på mig, jag tar mig inte tiden att höra av mig, tar mig inte tiden att träffas över en fika, tar mig inte tiden till något längre - fast tiden finns! Hamnar längre o längre bort ifrån dom människor som jag egentligen vill ha nära mig. Dom få människor som jag verkligen litar på till hundra, dom är längre borta än någonsin. Har tänkt mycket på det idag, hur ont det egentligen gör att det är så. Hon skrev det också att, "Äkta vänner är svårt att få, dom växer inte på träd. Vart står vi nu egentligen?" Funderar mycket på det, Ja. Vart står vi egentligen? Hon, Sandra, är en sån som man bara har en utav i sitt liv. All smärtan man fått igenom livet har hon dämpat med sin omtänksamhet, vänskapskärlek osv. Vi har varit oskiljbara, det var alltid vi emot världen. Men när jag tänker efter så har det inte varit så på något år nu. Vi har glidit längre o längre ifrån varandra. Mycket beror väl också på att hon flyttade till Göteborg för ca. ett år sen. Men är det meningen att avstånd ska tära på vänskapen? Nej. Känner mig nästan hemsk för att jag inte tagit mig tiden att ens lyfta på luren och fråga hur det är, inte ens det har jag gjort på länge. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle göra utan henne, hon är mitt ljus, min själsfräende, syster och närmsta, bästa vän. Jag älskar henne till tusen! Ska nog ta o åka till henne i sommar, det är jag skyldig henne. Annars får jag tvinga hit henne. Snart igen vännen, det blir bättre. Lovar! Jag saknar dig så enormt mycket, tiderna .. minnena, allting finns i mina tankar. Det är guldvärt för mig, precis som du. Lämnar du mig så lämnar jag världen.
Sandra Andersson; Lite finare, Lite bättre! <3
-
Dagarna går framåt iallafall, sommaren är verkligen här nu, På riktigt. Så underbart. Mycket sol och bad ska det bli, färgen ska jobbas på ordentligt. Det här blir nog riktigt bra tror jag :) Har tagit det lugnt hela dagen idag, hunnit städa lite, hade tänkt hinna med ännu mer - men fick förhinder. Ut och gå en sväng med hunden nu, sen blir det filmmys med älskling och Mikael Persbrandt.
Älskling, du är obeskrivligt underbar! Önskar att orden kunde räcka till för en gång skull för o kunna förklara hur mycket du betyder, men som vanligt. Det är obeskrivligt. Jag lämnar inte din sida, du är för bra för o vara sann. Ibland ;) <3