Genom eld och vatten.
En blomma vissnar och fäller ett blad. Två vänner skiljs, men aldrig du och jag.
Fick ett telefon samtal idag av en vän som jag inte har haft någon kontakt med på över 2år, plötsligt så ringer hon - Hur gick det till? Aja, det spelar ju faktiskt ingen roll, hon har varit enormt saknad. Har inte haft några som helst tankar på henne faktiskt, trots att hon är en av dom få som verkligen betyder mängder för mig. Hon är lite speciell av sig faktiskt, kan vara svår att förstå sig på - men vem är inte det? Vi är rätt lika till sättet faktiskt, beteendet och handlingar. Men det var en rejäl chock när det ringde; "Hej sötnos, det är Hannah. Du har väl inte glömt mig?" 'Eheeh, Hannah.. nej. NEJ! Absolut inte! Hur är det?' Hon hade mycket på hjärtat att berätta och prata om. Mycket har hänt sen sist, hennes dotter fyller snart 3år och henne har jag bara träffat några få gånger när hon var liten skit - Nu har hon blivit stor. Det är så härligt att återfå kontakt med människor som man trott att man förlorat kontakten med föralltid. Och efter en sån lång tid utan någon som helst kontakt så finns det massor av tid att ta igen - tusentals saker att prata om. Så en tur till Ekilstuna för min del snart då, en fika med tjejen och ungen :) Ja vännen - har verkligen saknat dig.
-
När lögnen blir till sanning vad tror man på då? När kartan är borta vilken väg går man då? Slutet är nära, visst jag känner det intill. Men jag kämpar till det sista för jag vet vad jag vill. Har du ångrat vissa saker som du sagt någon gång. Ständiga tankar som bränner gång på gång. Allt kommer fram när du står där vid slutet. Ordet förlåt bara ekar i huvet. Så förstå när du står där och dagen blir den sista. Att vägen som du går på kan både bära och brista.
"Tänker man problem, skapar man problem. Tänker man lösningar, finner man lösningar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar